Vi bodde en tid i Värmland, min fru och jag. Men ett nytt jobb gjorde att vi skulle flytta tillbaka till hemorten. Vi ville ha en trea och den skulle helst ligga centralt. Då vi inte hade tid att åka och kika själva så vi lejde två goda vänner som fick agera smakråd. De kikade på en del olika lägenheter, men de tyckte inte riktigt att någon av dem passade. Men sedan fanns det till slut en hyreslägenhet väldigt centralt, med parkeringsplats och tillräckligt med plats för ett hemmakontor. Den var lite sliten men vi fick tummar upp.
Vi bestämde oss för att försöka få den, den verkade ju faktiskt rätt bra och vi litade till fullo på våra ombud. Frun ringde mobilnumret till den privata hyresvärden. Han svarade väldigt nyvaket och förvirrat. Det visade sig att han var i New York och att det var vädligt tidigt på morgonen. Men han sa på stående fot (eller liggande fot) att lägenheten var vår. Han hade dock inte besiktat den men om vi kunde ta den i det skick den var i så skulle vi kunna skriva på ett kontrakt direkt han kom hem från sin resa.
Lysande! Vi åkte upp och skrev på kontrakt på en gång och fick då kika på vår nya lägenhet som var alldeles perfekt. Nog var hyran lite dyr och parkeringen lite som en krigszon men sex år senare bor vi fortfarande kvar i lägenheten vi inte ens hade sett på papper.
Bli den första att värdera denna post
- Currently 0/5 Stars.
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5